Bli månadsgivare

Bang pang och brak

Skulle skritta Lightning i paddocken idag. Något kul måste han ju få göra i sin vila och just att skritta tycker han är rätt skoj om man aktiverar honom med lite roliga ridvägar och sånt. Började med att han halvt hoppade över mig påväg in i paddocken då vattenpölarna där är jätteäcklig enligt honom! Ställde upp honom iallafall och skulle precis börja dra ner stigbygeln när han kastade sig iväg och dum som jag är så hade jag såklart skitit i att ta handskar på mig. Ribbvävstyglar som dras över fingrarna gör ont! I samma veva bockade han iväg och träffade mig på låret med sin ena bakhov. Pang sa det och han for iväg i galopp genom paddocken. Så arg och nervös jag blev, speciellt när han glatt sparkade rätt in i en staketstolpe (en sån tunn, vit av plast) så att den gick av på mitten. Lilla Aragon på andra sidan staketet såg helt förskräckt ut. Aja, väl infångad igen och kollad så att han var hel så blev det äntligen lite skritt på en något envis häst som inte ville helt som jag. 
Bushästen som inte alls vill vila.

På önskelistan

Julen närmar sig, första advent redan nästa helg. Som tiden flyger förbi! Får börja fundera på vad som finns på önskelistan för nu blev det allt svårt!
 
Först och främst önskar jag mig ett par varma och sköna termobyxor att ha i stallet. Annars kommer jag frysa ihjäl. De jag har idag funkar bra att rida och köra i men att gå i dem däremot... Nope, de är jättelånga i benen så jag snubbar nästan över dem.
 
Nästa punkt på listan är ett par riktigt bra handskar! Varma ska de vara men ändå smidiga. Ska gå att hålla både töm och klocka/spö utan att tappa alltsammans. 
Dessa är från Hööks med reflex på ovanhanden.
 
Detta var allt jag kom på i nuläget. Får tänka vidare lite.

Ohana means family...

Utan min familj hade jag aldrig varit var jag är idag. Nej jag må inte vara duktig tävlingsryttare, klubbmästare är jag inte heller, men vad gör det. Jag är något som är ännu viktigare, jag är hästmänniska. Jag vet vad jag gör, är orädd, ger alla hästar en chans, har känsla för hästarna. Dessutom tror jag att jag ändå har ett relativt gott rykte bland de som känner till mig som hästmänniska.

Jag tror inte jag hade varit där om det inte varit för min familj. Mina föräldrar som kört mig fram och tillbaka till stall flera dagar i veckan, de har betalat terminsavgifter, suttit i kalla ridhus och stått i regn. Allt för att jag ska få göra vad som gör mig lycklig. De har stått ut med mitt kacklande om saker de själva inte förstår sig på i många fall. De har stått ut med dåliga dagar, dagar då jag misslyckats totalt och varit så arg på mig själv. De supportar mig så gott de kan. Och för det är jag evigt tacksam. Hade det inte varit för att de när jag var två år gammal satt mig på en häst, vem vet vem jag varit idag. 

Stallet har liksom alltid varit min fristad. Med hästarna har jag kunnat komma ifrån allt ont i världen. Alla idioter som mobbade mig genom mellan och högstadiet försvann ur mitt huvud, och jag insåg att jag var tuffare än vad jag trodde när jag som fjortonåring satt kvar på hästar som de flesta skulle fallit som höstlöv ifrån. Jag har hittat mina nischer, först galoppen och nu travet. Och jag har fått förtroende att ta hand om andras hästar. Jag har blivit ansvarsfull och handlingskraftig. Jag kan lösa problem, och ta mig ur stressiga situationer. 
Allt detta tack vare att mina föräldrar bestämde sig för att låta mig börja rida. 

Ska absolut inte glömma min syster heller. Med henne har jag haft helt otroligt roliga situationer. Ambulanskatten, när hon skrittade barbacka på finaste Filiokus och insåg att stora hästar faktiskt också kunde vara snälla, när Lelle ville "gå hem" och travade tvärs över paddocken. Alla gånger vi busat med Aragon och sist men inte minst i fredags när hon först verkligen ville upp på hästryggen bara för att fem minuter senare inte vilja något hellre än att få komma ner igen.

Pappa och Lightning
Mamma när hon provade rida för ett par veckor sen.
Amanda som står och borstar.

Tack så mycket för att ni alltid varit så supplerande. Ni är den bästa familj man kan tänka sig och utan er vet jag inte vad jag hade gjort m.