Bli månadsgivare

Jobba hårt!

I femton år har jag hållt på med hästar nu. Helt galet faktiskt. Under den tiden har jag gjort allt möjligt, hoppat, varit skogsmulle, ridit galopp och nu kör jag ponnytrav. Hållt till på flertalet ridskolor, hjälpt till i nått stall, varit medryttare och haft två foderhästar.
 
Och är det något jag lärt mig så är det att ta tillvara på vad som finns. Jag har aldrig haft tillgång till supefina hopphästar, inte har jag heller någonsin haft möjlighet att tävla på högre nivå än den på klubbtävlingar.
Foderhäst gick mina föräldrar inte med på att skaffa förrän för två år sedan och när den sen oväntat och tråkigt nog fick åka hem igen fortsatte jag ganska nöjt med att rida på ridskolan och hjälpa till i stallet. Att jag sen fick ta Lightning på foder var även det efter att jag visat att jag verkligen var villig att jobba hårt. Nu är han borta igen men jag kommer att fortsätta slita som ett djur, inte för att skaffa en ny häst, utan snarare för att få andra möjligheter. Kanske inte alltid superkul alltid men det är min stora passion i livet. Har så många gånger varit så avundsjuk på de med egna fina hästar, de som kunde tävla på hög nivå medans jag själv stod och stampade på samma ställe. Men samtidigt, de får ju knappast vara med om det jag varit med om. Allt ifrån en efterlägtad seger på ridklubben till en sen kväll på travbanan med starthäst ifrån stallet, småsaker som gör all skillnad. 
 
Det är väldigt lätt att se på andra och tänka "Oh, vad hon/han har det bra". Men se också på dig själv och ställ en enkel fråga: "Varför håller jag på med detta?". Jag verkligen hoppas att svaret är "för att det är vad jag älskar att göra". Nej, det kan inte alltid vara superkul, det vet jag mycket väl. Jag kan till och med bli irriterad på folk som går runt och säger att "den dagen jag inte riktigt har lust att åka till stallet, då slutar jag", för allt är inte alltid superkul. Men det är skillnad på att inte ha lust att göra något och att faktiskt inte göra det. För det är när man tvingar sig själv att sticka till stallet och mocka även om det ösregnar som man visar att man är villig att jobba hårt för det man älskar. 
Jag vet med mig att mina föräldrar var stolta över att jag tog moppen ut till stallet varje dag under de tre månader Lightning var "min". Och jag förstår dem, men samtidigt ryckte jag på axlarna och menade att det är vad det innebär att ha häst, att klaga och säga att "idag orkar jag inte och därför skiter jag i det", det går inte. 
 
Samma sak nu, det är inte alltid kul att ta moppen till stallet för att "bara" skritta en stund och sen göra lite stallsysslor. Men jag gör det ändå. jag gör det för att hästarna är min stora passion och utan allt mitt hårda arbete så hade jag aldrig varit där jag är idag.
 
Så vill du verkligen något med hästarna, din ridning/körning eller vad du nu gör, jobba jäkligt hårt. Visa att det är detta du vill! Skit i att det spöregnar eller att du inte kan få skjuts, ta på regnkläder istället och cykla. Gå upp tidigt och ta bussen till stallet även om det är helg och du hellre sovit. Får du ett erbjuande om att rida en häst som bara får skrittas och det verkar skittråkigt, ta det ändå för du vet aldriv var det kan leda. Visa ett gigantiskt intresse.
Tappa inte bort dig helt bara, skolarbete är viktigare och prioriterar du bort det för hästarna så kan du bara glömma allt.
En kall februarikväll på Jägersro förra året. Var med när fina Gaxe gick lopp.
Irland 2015, jag och Cassie.
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Ida O:

Jag håller med dig helt och hållet. Nu har jag blivit skötare på en ponny som bara får skrittas/travas och rida ut, men det är bättre än ingenting tycker jag.

Kram <3

Svar: :-D
Matilda Sjöholm

Kommentera här: