Bli månadsgivare

Där gick det åt helv*ete!

Idag på travet körde jag Donne. Kul tänkte jag innan jag hoppade upp i vagnen. Så fel jag hade... Första varvet på milen låg han på så sjukt mycket och dessutom nådde jag inte fram till fotstöden och kunde ta stöd där så fick sitta med fötterna nere på ett fotstöd som får vagnen att kännas som en rockard. Noll stöd och hävstångseffekt där nej... Gick ju inte att fixa det liksom då jag var andra person att köra. Andra varvet: samma visa där. Urstark häst och lilla jag som höll för allt jag var värd. Fick inför tredje varvet säga att jag inte skulle palla hålla honom ett varv till så fick då ligga bakom det andra ekipaget. Då gick han hur snällt som helst. Fjärde varvet skulle jag ligga bredvid dem igen i 2.20 tempo. Efter 500 meters dragkamp drar hästen. Tack och adjö tänkte han antar jag. Arg som ett bi inombords drar jag för kung och fosterland samtidigt som jag har fullt sjå med att inte glida ur högertömmen. Men tänkte Donne stanna, nädå. Där kommer vi i full fräs på milen mycket fortare än vad jag ens varit i närheten av att köra. Jag gör allt jag kan men hästf*n stannar inte. Kan inte ens beskriva vilken jäkla lättnad det var när andra ekipaget for förbi mig och styrde in framför mig så att han saktade ner.

Blir såklart jäkligt besviken när det går fel. Har usel självkänsla från början så är helt omöjligt för mig att inte skylla på mig själv. Jag ska väl kunna bättre än så. Antagligen inte. Fick dock av mina kursledare höra att det säkert inte hänt om jag bara kunnat ta stöd i fotstöden. Känns rätt skönt att höra. Jag fattar nu att jag gjorde vad jag kunde göra. Antar att sånt här händer alla som håller på med travare någon gång.
Jäkligt frustrerande att inte kunna göra mer och att man bara får hålla i. Släpper man taget går det ännu mer åt helvete.

Så snygg blir man... Måste verkligen använda överdragsbyxor nästa gång.

Kommentera här: