Bli månadsgivare

För jag vill rida dressyr

Om jag någon gång i mitt liv skulle starta en tävlingskarriär med häst så skulle jag hålla på med dressyr eller hoppning. Det är något magiskt med dressyren. Lyssnade på Ridpodden på bussen när jag åkte till skolan. Var ett avnsitt med Kristian von Krusenstierna där han huvudsakligen talade om ridskoleridning. Mot slutet av podcasten sa han något riktigt tankeväckande. En hopphäst som får ett hinder framför sig vet att den ska hoppa, men en dressyrbana är för en dressyrhäst bara ett tomt pappersark. Inte helt ordagrant men något i denna stilen sa han. För hopphästen är det ganska klart vad den ska göra, den ska hoppa över de hinder ryttaren styr den emot. En dressyrhäst måste däremot vara extremt lyhörd för att förstå vad den ska göra. Klart att båda sporterna är extremt svåra men bara hela grejen med att en dressyrhäst är helt beroende på sin ryttares signaler är jättehäftigt. Den kommunikation som sker är helt otrolig! 
 
För att vara ärlig så har jag alltid varit en hoppmänniska men det sista halvåret har jag varit heltänd på dressyr! Taggad på dressyrtävlingarna nu i vår! Men innan dess så undrar jag om ingen vill skänka mig en Grand Prix läromästare och en toppentränare? 
 
Nädu, jag lär nog inte göra några piaffer förrän jag fått koll på handen och skänkeln och slutar vara så jäkla framåtlutad... Har verkligen saker att jobba på denna terminen. Hmm... Ibland önskar jag nästan att jag inte endast fastande för de superspeedade hästarna (ahem... Majken...), ibland hade det liksom varit gött att rida en välutbildad läromästare så att jag bara hade kunnat fokusera på HUR jag rider.
 

Kommentera här: