Bli månadsgivare

Framåt ett helt ljusår

Känns som att det har hänt så mycket under ridskolans vinteruppehåll. Jag och Majiken har rört oss vad som känns som minst ett ljusår framåt i vår utveckling.


Samma häst som i höstas sprang som en giraff under mig 80% av tiden sänker nu huvudet och slappnar av. 

En stor knut jag löst upp är stödet på yttertygeln. Har en ful ovana att rida på innertygeln. Jag menar, hästen ska ju ställas inåt på böjt spår så då känns det ju mest logiskt att ta i inner och samtidigt trycka på med inner skänkel. Sen har jag väl mest suttit och hoppats på att det inte ska gå för fort.

Måste säga att det är pinsamt att jag som ridit i större delen av mitt liv inte har förstått detta förrän nu. Men nu är jag på väg mot rätt håll iallfall och det är huvudsaken.

Sen tycker jag också att Maijken har hittat ett lugn. 
Jag kan säga som så att jag trillade av första gången jag red henne. Jag skulle korta stigläderna och att jag rörde mig för mycket i sadeln skrämde henne till den grad att hon helt enkelt skuttade åt sidan och travade iväg.
Idag både spänner vi sadelgjorden och fixar stiglädren utan någon större reaktion. Hon stressar inte upp sig på samma vis. Hon behöver inte gå och ha koll på alla andra hästar hela tiden, hon reser sig inte när hon inte får galoppera när hon vill. Istället fokuserar hon på mig och uppgiften och det gör mig grymt stolt.

Ska bli spännande att börja rida henne på lektion igen. Se om lugnet håller sig.

Det låter kanske lite dumt, men denna häst har förändrat mitt liv och jag är otroligt glad över att få ta del av detta.

Lika glada färger som mig och Maijken

Två trötta...

Har inte ridit på 4 dagar nu och lär inte bli nån ridning idag heller då moppen strejkar och familjen har annat för sig. Usch... lite dåligt samvete då det kändes som vi hade ett så fint flyt förra veckan. 


Hade tänkt rida igår men var iväg och provjobbade med en tredjeklass på en skola och när jag kom hem var jag helt slut och krasslig. Förkylningar är inte kul! 

Har nyss varit på promenad med Milton. Blev bara 1,5 km men då vi båda är lite klena för tillfället så räckte det för nu. Milton råkade nämnligen hamna i slagsmål och fick ett tradigt sår som vi har fått lägga om och skölja ordentlig varje dag. Så han får går runt med bandage. Egentligen ett litet sår men för att omläggningen inte ska glida omkring och åka av så är han bandagerad hela vägen runt. 

Ska man ha bandage så ska det iallafall vara rosa