Bli månadsgivare

Framåt ett helt ljusår

Känns som att det har hänt så mycket under ridskolans vinteruppehåll. Jag och Majiken har rört oss vad som känns som minst ett ljusår framåt i vår utveckling.


Samma häst som i höstas sprang som en giraff under mig 80% av tiden sänker nu huvudet och slappnar av. 

En stor knut jag löst upp är stödet på yttertygeln. Har en ful ovana att rida på innertygeln. Jag menar, hästen ska ju ställas inåt på böjt spår så då känns det ju mest logiskt att ta i inner och samtidigt trycka på med inner skänkel. Sen har jag väl mest suttit och hoppats på att det inte ska gå för fort.

Måste säga att det är pinsamt att jag som ridit i större delen av mitt liv inte har förstått detta förrän nu. Men nu är jag på väg mot rätt håll iallfall och det är huvudsaken.

Sen tycker jag också att Maijken har hittat ett lugn. 
Jag kan säga som så att jag trillade av första gången jag red henne. Jag skulle korta stigläderna och att jag rörde mig för mycket i sadeln skrämde henne till den grad att hon helt enkelt skuttade åt sidan och travade iväg.
Idag både spänner vi sadelgjorden och fixar stiglädren utan någon större reaktion. Hon stressar inte upp sig på samma vis. Hon behöver inte gå och ha koll på alla andra hästar hela tiden, hon reser sig inte när hon inte får galoppera när hon vill. Istället fokuserar hon på mig och uppgiften och det gör mig grymt stolt.

Ska bli spännande att börja rida henne på lektion igen. Se om lugnet håller sig.

Det låter kanske lite dumt, men denna häst har förändrat mitt liv och jag är otroligt glad över att få ta del av detta.

Lika glada färger som mig och Maijken

Kommentarer:

1 Josefin Nilsson:

Så härligt med en sån utveckling! Hoppas att det fortsätter att gå bra för er :)

Svar: Det hoppas jag verkligen!
Matilda Sjöholm

Kommentera här: